Chimamanda Ngozi Adichie
Jag tycker att det är intressant med författare som har dubbla identiteter. Författare som har sina rötter i Afrika, Indien eller Latinamerika men bor i USA eller i Europa och därför kan se på olika kulturer med intressanta perspektiv. En av mina favoriter, en författare jag verkligen skulle vilja träffa är Chimamanda Ngozi Adichie. Hon är från Nigeria men har bott långa tider i USA. Ingen författare som jag har läst beskriver så bra känslan att vara svart i en värld där det anses finare att vara vit och det är deras syn på världen som gäller. I flera år har jag hoppas att hon ska få nobelpriset. Förra året lovade jag att dansa hambo på biblioteket om hon skulle tilldelas priset, men tyvärr Svenska Akademien hörsammade inte min önskan.
När jag läste “En halv gul sol” lärde jag mig äntligen vad Biafrakriget innebar. Det är en familjekrönika där alla familjemedlemmar starkt påverkas av kriget. Det är våldsamheter, svält uppror och flyktingströmmar och Biafra faller ändå i slutet.
Ifemelu flyr Nigeria för att bosätta sig i USA. Där startar hon en blogg om att vara svart i USA. Hon betonar skillnaden att komma som svart till USA från ett land där majoriteten är svart och att växa upp i USA därför att ens förfäder skeppades över som slavar. Så småningom återvänder hon till Nigeria. Hon blir en americanah.
“Drömräkning” handlar om fyra kvinnor från Västafrika som antingen bor i USA eller delar sin tid mellan USA och hemlandet. De bär alla på svåra besvikelser över att livet inte blivit som de tänkt. Tre av dem är välbärgade , den fjärde har lockats till USA av sin pojkvän som nu sitter i fängelse. När hon blir överfallen på hotellet där hon städar engagerar de sig alla i den orättvisa behandlingen hon råkar ut för.
